lördag 16 januari 2010

Berättelser,

Just nu sitter jag och kollar igenom mina berättelser på datorn:) Riktigt roligt faktiskt,kan ju sätta in början på dom.



På djupt vatten.

Om de var nånting pappa lärde mig innan mamma dog, så var de om livet.
Det kan vara bra eller dåligt, de beror på vad du gör av de. Men
allting går inte alltid som man tror..


Vinterkylan.
Morgonen började hemskt. Mamma hade fortfarande inte kommit hem när klockan slog två.
Snön föll ner mot den redan vita marken och kylan tog död på de mesta som kunde leva nu.
Det var frost på varenda fönster och jag fruktade de värsta vinterkylan är tillbaka, och den här gången för att stanna..


Mörkret.

Det var mörkt överallt. Allt jag såg var ficklampan jag hade i handen. Fast vi alla visste att den här dagen skulle komma var alla chockade och rädda, men de är klart hur skulle vi någonsin tro att vi skulle förlora så här många människor i kampen om att få tillbaka ljuset.



Livet efter döden.


Det finns en plats på jorden för alla,
alla utom mig.Ingen på jorden är ensam,
utom jag.Alla har någon dom kan lita på,
men jag då? vem ska jag lita på.

Alla frågar fortfarande, varför? Fast dom hörde svaret jag sa till min lärare.
I tidningarna står det fortfarande med den stora rubriken.
" Vad drev 12 årig flicka till självmord?"


Olyckan,sorgen,frågan.

Det enda jag hörde när polisen kom var
" Vi beklagar,han klarade sig inte, olycka."
Det räckte för att jag skulle förstå. Det har gått ett halv år nu men jag minns
det som att det var igår.
Ingenting blir nånsin som det var då.
Jag försöker förstå,men olyckor händer överallt, hela tiden och det finns inget vi kan
göra för att hindra olyckorna från att ske.
Men när jag trodde det var dags för mig att ge upp börja jag se honom igen,
i mina drömmar.
Då såg jag allt alla andra inte sett, då förstod jag. Det var ingen olycka det var mord..


Som en ängel sänd från ovan.

Ensamhet är nog det största straffet man kan få.
Vi hade inget val. Efter olyckan ville mamma flytta. Nu var det bara jag och hon kvar i familjen.
Och Niklas då, men han räknas inte för han bor inte hemma mer.
Jag ville förståss inte flytta. Men vi ville göra pappa lycklig, även om det betydde
att vi var tvungna att börja om på nytt..



Spelet.


Dom tog ifrån mig allt, min mamma, mitt hem,
och min trygghet. Fast han visste, hon var oskyldig.
Jag gjorde allt jag kunde, jag var vittne, jag sökte bevis, jag gjorde verkligen allt jag
kunde,men det hjälpte inte. Mamma blev skickad till fastlandet, till sveriges
strängaste fängelse. Och nu 2 år senare ska jag sätta dit honom, för spelet..



Ja det var dom som jag skrivit som är kvar. Och så har jag ju enmassa som jag skrivit för hand :p Men nu tror jag att jag ska skriva en till och sen singstar;)


Ha de bra



/ Johanna(:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar