tisdag 28 september 2010

..

Ett leende var allt jag fick, och sen ja, du bara gick. Några år,tack men de var få. Känslorna som svallat från år till år, de är knappt att jag förstår. De var inte meningen att de skulle bli som de blev men de var inte bara mitt fel. Varför förstöra ett självförtroende som inte ens finns,varför förstöra dens chans att växa upp. Jag har insett nu att jag inte blir bättre än de här. Jag kommer inte kunna snacka med ***** folk om hur jag känner och mår längre. Så varför ens försöka?
Varför..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar