♥

Jag försöker få in de i huvve att du har de bättre nu..
Olyckor kan hända när som helst och sjukdomar kommer och går,de gäller att ta vara på tiden och ta vara på dom nära och kära man har,vänner,familjen,släkten,alla.
Förut tog man allting förgivet,då trodde jag att man levde förevigt. Jag minns när jag var liten, innan Dennis föddes när jag och Tobias delade på Dennis rum.Jag börja tänka vad som händer efter livet,kommer man bara ligga och sova. Helt svart för ögonen och aldrig mer vakna? Kommer de komma ett liv efter döden? Kommer jag få träffa alla jag förlorat där uppe? Jag minns att jag börja gråta bara tanken av att mina föräldrar eller nära och kära skulle försvinna mitt i allt och lämna mig.De gör jag idag också iof.
Sen minns jag också att varje gång vi var på väg till stan så typ bad jag att inget skulle hända någon som jag älskar och ja, nära och kära osv.

Imorgon är de midsommar och jag vet inte om jag ska fara till folkets hus, har lust att fara och.. ja, kom på att jag int ska skriva de här på bloggen.
Men ja...

Ha de bra.



/Johanna(: